Undervisning Svenskakyrkan Mölndal

Joh 6:48-59

48Jag är livets bröd. 49Era fäder åt mannat i öknen och de dog. 50Men brödet som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. 51Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva.«
52Judarna började då tvista med varandra om hur han kunde ge dem sitt kött att äta. 53Jesus svarade: »Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod äger ni inte livet. 54Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. 55Ty mitt kött är verklig föda, och mitt blod är verklig dryck. 56Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. 57Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, skall också den som äter mig leva genom mig. 58Detta är brödet som har kommit ner från himlen, ett annat bröd än det som fäderna åt. De dog, men den som äter detta bröd skall leva i evighet.« 59Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kafarnaum.

Mark 9:14-32

14När de kom tillbaka till lärjungarna fann de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. 15Men när folket fick se honom greps de av bävan och skyndade fram för att hälsa honom. 16Han frågade: »Vad är det ni diskuterar?« — 17»Mästare«, svarade en i mängden, »jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. 18Var den än faller över honom kastar den omkull honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, och de kunde inte.« 19Han sade: »Detta släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom!« 20De kom fram med pojken, och när han fick se Jesus började anden genast slita i honom så att han föll omkull och vältrade sig på marken med fradga kring munnen. 21Jesus frågade hans far: »Hur länge har det varit så här med honom?« Fadern svarade: »Sedan han var liten, 22och ofta har anden kastat honom både i eld och i vatten för att ta livet av honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan.« 23Jesus sade: »Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.« 24Då ropade pojkens far: »Jag tror. Hjälp min otro!« 25När Jesus såg att folk strömmade till sade han strängt till den orena anden: »Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer tillbaka.« 26Den gav till ett skrik och ryckte och slet i pojken och for så ut ur honom. Och pojken låg där så livlös att alla sade att han var död. 27Men Jesus tog hans hand och reste honom upp, och han steg upp. 28När Jesus hade kommit hem och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: »Varför kunde inte vi driva ut den?« 29Han svarade: »Den sorten kan bara drivas ut med bön.«
Andra förutsägelsen om Människosonens lidande
30Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han ville inte att det skulle bli känt 31eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: »Människosonen skall överlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och tre dagar efter sin död skall han uppstå.« 32Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga.

Mark 14:3-9

3Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud. 4Några blev förargade och sade till varandra: »Vilket slöseri med balsam. 5För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.« Och de grälade på henne. 6Men Jesus sade: »Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. 7De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. 8Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. 9Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.«

Mark 1:12-13
12Anden drev honom ut i öknen, 13och han var i öknen fyrtio dagar och sattes på prov av Satan. Han levde bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom.

Mark 10:32-45

32De var nu på väg upp mot Jerusalem, och Jesus gick först. De var fyllda av bävan, och de andra som följde med var rädda. Då samlade han de tolv och talade om för dem vad som skulle hända med honom: 33»Vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen skall utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna, 34som skall göra narr av honom och spotta på honom, prygla honom och döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå.«
Lärjungarna som ville ha hedersplatsen
35Jakob och Johannes, Sebedaios söner, gick fram till honom och sade: »Mästare, vi vill be dig om en sak.« — 36»Vad vill ni att jag skall göra för er?« frågade han. 37De svarade: »Låt oss få sitta bredvid dig i din härlighet, den ene till höger och den andre till vänster.« 38Jesus sade: »Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker eller döpas med det dop som jag döps med?« 39De svarade: »Ja, det kan vi.« Jesus sade: »Den bägare som jag dricker skall ni få dricka, och det dop som jag döps med skall ni döpas med. 40Men platserna till höger och vänster om mig kan jag bara ge dem som har bestämts därtill.« 41När de andra tio hörde detta blev de förargade på Jakob och Johannes. 42Jesus kallade till sig dem och sade: »Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. 43Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, 44och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. 45Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.«